Poesi

Nog nu - av Wislawa Szymborska.
I bästa fall blir du, min dikt, noga läst, kommenterad och kvar i minnet.
I sämsta fall läst bara en gång.
En tredje möjlighet- visserligen skriven men efter ett tag befunnen i papperskorgen.
Du har därtill en fjärde utväg- du försvinner oskriven belåtet mumlande något för dig själv.

 Förgiftad - våren 2021.

Hur ska jag någonsin älska Dig igen?

Ditt svek skär i mig ännu.

En frånvänd moder,

Pulserande missnöje

Ingenting var någonsin bra nog.

Hur ska det kännas att vara trygg?

Du hade tankar på annat.

Ett barn som försökte,

Längtan att bli sedd.

Ingenting kunde få Dig att sluta.

För fin för att visa sin otillräcklighet.

Alltid den skimrande fasaden.

Krav på falska sanningar,

Vi tvingades spela teater.

Ingen fick säga emot Dig.

Giftet i kroppen drev ut allt vackert.

Ditt skal blev hårt och kallt.

Lockelser, hot eller vädjan,

Barnbarnets oförstörda vilja.

Ingenting lika värdefullt som vinet.

Hur ska jag kunna lita på Dig igen?

Lögnerna kräver ingen ansträngning.

Du säger, utan att blinka.

Samvetet dött, begravt.

Ingenting kan bromsa mina tvivel.

Hur kan en dotter vara mamma till sin mor?

Hatet driver bort all glädje.

Medberoende förr och för alltid?

Skoningslös förtvivlan.

Ingenting kan få mig att lämna Dig.


Mörka tankar - vintern 2021

Tänk om jag skulle rymma

stanna bilen och vända om.

Köra bort från verkligheten,

livet som det är.

Bus eller galenskap?

Hon som lämnade allt.

En flykt från krav

Att inte räcka till

Prestationen kvävs.

En lockelse eller en mardröm.

Vart tar den vägen?

Bort från disk och damm

Inga fler otacksamma miner.

Att vända om och lämna

min själ blir tom, en annan.

Hålrummet ekar,

aldrig behövd.

Tacksamheten växer.


Hålla hand - september 2021

Handen som hållit mig så hårt

har för länge sedan släppt sitt grepp.

Handen som styrde mina steg

pekade, drog och manade på.

Huden är bränd av solen

För många timmar på parkbänken.

Smala knotiga fingrar

Ringar som sitter för löst.

Handen som håller i kaffekoppen,

letar sedan efter cigg.

Vinkar farväl när jag ska gå

Sedan inget mer.


Midsommarmorgon - hösten 2021

Dimman lättar

Gnistrande gryning

Skimmer av silver på ängen.

Rådjuren betar

Majestätiska statyer

Daggen blänker i gräset.

Tekoppen vilar i Betraktarens händer

Tystnaden råder i stugan.

Fötter i raggsockor smyger

Knarrande golv

Prasslande täcke

Drömmar om Frihet.

Frihet att vakna

Frihet att åter somna om.